Definitioner
Vilka är särbegåvade?
Skolans lärare ger ofta uttryck för att "alla elever är begåvade på sitt sätt", vilket kanske är en nog så nödvändig attityd för en lärare. Det gäller i alla pedagogiska situationer att föra individer mot ett bestämt mål och att i detta ledande mot målet stärka svagare kunskaper och förmågor och samtidigt uppmuntra de starkare. Nivåer och förmågor bland individer skiftar och pedagoger behöver ta hänsyn därtill. Det citerade uttrycket fyller alltså en god funktion i detta avseende. Men det tar samtidigt udden av det faktum, att det faktiskt finns de i mängden av elever som har en förmåga utöver vad skolan förväntar sig av dem. Med andra ord, det finns de som otvetydigt är mer "begåvade" än andra i fråga om utvecklingspotential och kunnande på olika områden. För att göra distinktionen tydlig mellan attityden "alla är begåvade" och begåvad i avseendet högpresterande, osedvanliga utvecklingsmöjligheter, att vara talangfull och så vidare, myntades för svensk del 1997 begreppet särbegåvad (1). Även om man något diffust hävdar att alla är begåvade, så är det inte lika enkelt att säga att alla är särbegåvade. Detta uttryck, som vunnit förhållandevis stor utbredning och acceptans, kännetecknar alltså den kategori individer som på olika sätt, i olika situationer och miljöer, gör eller kan någonting på ett sätt och på en nivå som de flesta andra inte nödvändigtvis kan göra.
Vad den här gruppen individer skall kallas har inte varit oproblematiskt någonstans i världen. Det vanligaste uttrycket är det amerikanska "gifted individuals". I England talar man hellre om "the highly able"; i Frankrike "superdoué", i Spanien "superdotado"; i det tyskspråkiga området "Hochbegabung"och i Kina - i översättning - "superindivider". I andra sammanhang talar man dessutom hellre om "talang". Vissa forskare talar gärna om "begåvning" som den medfödda genetiskt betingade potentialen, medan man låter "talang" definiera den synbara manifestationen av den genetiskt betingade potentialen (2).
Med själva benämningen löst återstår det verkliga kruxet: hur definierar man dessa individer; vad är det som specifikt gör dem till särbegåvade? Man trodde länge, och gör i viss mån fortfarande, att alla särbegåvade har en hög intelligenskvot (IQ). Därför har de allra flesta försöken sedan början av 1900-talet att definiera särbegåvning utgått just från en IQ-kvot. Det vill säga, dessa individer är ganska "akademiska" till sin läggning. De tänker snabbt, förstår och memorerar snabbt och effektivt, är språkliga och matematiskt logiska och förstår lätt förhållandet orsak och verkan. Om i huvudsak IQ tjänar som definitionskriterium ser fördelningen över en hel befolkning ungefär så här - Märk att IQ100 är en punkt i fördelningen över en hel befolkning där 50% har lägre intelligenskvot medan 50% av befolkningen har en högre intelligenskvot (2):
- Grundläggande särbegåvning IQ 112-115 (1 av 5 personer)
- Måttlig särbegåvning IQ 125-130 (1 av 35 personer)
- Hög särbegåvning IQ 140-150 (1 av 600 personer)
- Extrem särbegåvning IQ 155-160 (1 av 500.000 personer)
IQ-kriteriet är emellertid problematiskt eftersom uppenbarligen inte alla typer av mänsklig förmåga verkar vara besläktad med IQ (13). Man kan vara synnerligen konstnärlig och musikalisk utan att för den skulle ha en hög IQ (3). Man kan till och med åstadkomma vissa fantatiska ting i konst, matematik och musik och samtidigt ha en IQ så pass låg att personen i fråga räknas som förståndshandikappad (4). Man kan vara synnerligen talangfull i en idrott men samtidigt inte alls vara lagd åt det akademiska hållet. Du kan till din lycka kanske få hjälp när din bil går sönder av en skolhatande och akademiskt lågpresterande individ som är inget mindre än genial när det gäller att lokalisera problemen på din bil och åtgärda dem effektivt. Sedan finns det naturligtvis de som kombinerar en eller flera olika kompetensområden. Variationen av begåvningstyper och profiler är stor. Men förmodligen är det de intellektuellt begåvade eleverna (med IQ från ca 120 och uppåt) som får problem i den svenska skolan i form av tristess, passivitet och alienation, om deras kapacitet inte stimuleras och uppmuntras på ett meningsfullt sätt).
En växande skara forskare är emellertid mer benägen att tala om domänspecificitet; dvs. man intresserar sig för gemensamma nämnare för särbegåvade på ett begränsat område snarare än att försöka dra alla typer av särbegåvade över en och samma kam (5). Det är omöjligt att uppskatta hur många särbegåvade individer det finns i en befolkning i detta vidare perspektiv. En sådan uppskattning är ju beroende på vilka vi väljer att erkänna och uppskatta. Vi kan emellertid vara förhållandevis säkra på att förmågorna, vilka de än är, är normalfördelade.Märk att skolsystemet i Wales, som nog får ses som det som för närvarande har tagit särbegåvning på störst allvar i Europa generöst räknar med att 20% av eleverna kommer att vara betydligt mer än normalpresterande. Därför behöver systemet också kunna se till deras utbildningsbehov på ett adekvat sätt (Se NACE Cymru).
En annan viktig aspekt av en definition är nämligen att vi värderar mänskliga förmågor olika - både från officiellt håll och på ett personligt plan - av olika anledningar. Alla älskar VM-vinnande fotbollshjältar, men betydligt färre bryr sig om att en svensk sångare vinner en prestigefylld tävling någonstans i världen. Att ämnen och områden så tydligt baseras på värderingar ligger skolan i fatet. Trots att lärare enligt egen utsago vill och försöker tillgodose alla elevers behov, dessutom på premissen att ett barns alla förmågor är viktiga, så tenderar lärare ändå att enbart förstå ämnen som naturvetenskap, språk och idrott som prestation. Man "presterar" inte i t ex samhällsämnen - inte heller i musik (6). Med andra ord, lärare är oftast förberedda på att bara föreställa sig särbegåvning i ganska snäva termer, nämligen de IQ-relaterade ämnena, och lämna alla övriga möjligheter åt sitt öde.
Därför är följande ateoretiska men praktiska definition av särbegåvning åtminstone tills vidare den lämpligaste för utbildningssystemets pedagoger och lärare (1):